Den 8 maj 2024 har Högsta domstolen kommit med ett nytt avgörande om vilket beviskrav som gäller för vårdskador. HD förklarar att beviskravet är att det ska föreligga övervägande sannolikhet för att skadan hade kunnat undvikas genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

I patientskadelagen (1996:799) återfinns reglerna om vad som gäller när man skadar sig i vården och när man kan begära ersättning för den skadan.

Enligt patientskadelagen står det bland annat att vårdgivare är skyldiga att ha en patientförsäkring som ger patienter rätt till patientskadeersättning.

I lagen finns också bestämmelser om förutsättningarna för att ersättning ska betalas. Ersättning kan exempelvis lämnas om man drabbats av en personskada som orsakats av en behandling, under förutsättning att skadan på visst sätt hade kunnat undvikas (s.k. behandlingsskada).

För att man ska ha rätt till ersättning för en behandlingsskada krävs att man gör prövningen i två led: (1) om behandlingen är den direkta orsaken till skadan, (2) hade personskadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av en annan behandlingsteknik och behandlingsmetod.

Prövningen av om skadan kunnat undvikas innefattar också frågan om behandlingen har varit medicinskt motiverad och om en vedertagen metod har använts.

Vid behandlingsskador har patienten bevisbördan, vilket innebär att det är patienten och inte vården som ska bevisa att det föreligger en ersättningsgill skada.

Det finns olika krav på bevisningen (sk beviskrav). I tvistemål gäller som utgångspunkt att den som har bevisbördan ska visa eller styrka att en viss omständighet föreligger. I rättspraxis har lindrigare beviskrav utvecklats i fråga om omständigheter där det generellt sett finns särskilda bevissvårigheter.

Av 6 § första stycket patientskadelagen framgår tydligt att ett lindrigare beviskrav ska tillämpas i fråga om orsakssambandet (det räcker att det föreligger övervägande sannolikhet för att personskadan är orsakad av t.ex. en behandling), men vilket beviskrav som ska gälla för det senare ledet av bestämmelsen (om en behandlingsskada hade kunnat undvikas eller inte) har inte varit klart.

I det aktuella målet hade en person A sökt vård hos en vårdgivare för besvär med vänster fot. Foten opererades och 2 veckor efter operationen diagnostiserades A med Complex Regional Pain Syndrome (CRPS) innefattande ett kroniskt smärttillstånd. A anmälde skadan till vårdgivarens försäkringsbolag. Parterna var ense om att A drabbades av CRPS till följd av operationen, men oense om i vilken utsträckning som A:s nuvarande besvär var en följd av CRPS eller inte. Bolaget avslog hennes anspråk på ersättning och hon väckte talan i tingsrätten.

Tingsrätten fann att CRPS som A drabbats av hade medfört de fysiska och psykiska besvär som hon påstått och att skadan till övervägande sannolikhet hade orsakats av operationen MEN menade att det inte var visat att operationen inte hade varit medicinskt motiverad eller att skadan hade kunnat undvikas genom något annat förfarande som tillgodosett hennes vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt. Tingsrätten avslog hennes talan och hovrätten gjorde samma bedömning.

Målet överklagades till HD. HD fann att det ska föreligga övervägande sannolikhet för att As skada hade kunnat undvikas genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Det är således samma beviskrav som gäller för bägge led.

HD dom den 8 maj 2024 T 7691-22.